Nu har jag gjort ordlista till Julian och Mateos dagisfröknar efter Hediyes tips – grymt, tack!

Det är kul att se vilket intresse det finns för flerspråkig.se hittills, på lite mindre än en vecka. Vi har mycket besök och får en del uppmärksamhet i medier och vi hoppas att vi kanske kan snurra igång ett samtal om flerspråkigheten i Sverige.

Som jag nämnde i artikeln i medievärlden så föds ju faktiskt bilden av flerspråkiga och flerspråkighet och därmed oss och våra barn, av vad medierna bestämmer sig för att komma ut med eller inte.

Det jag nämnde där var bland annat hur kvällstidningarna på nittiotalet skrämde föräldrar med att barn som pratade två språk blev dåliga på svenska, så till den grad att folk slutade anmäla barn till de mycket framgångsrika hemspråksklasser som hade startats på åttiotalet och de då fick lägga ner. Jag är själv barn av en av dessa spanskspråkiga klasser i Grindtorp- och Kvarnhagsskolan i Alby i Botkyrka kommun och har sen dess iakttagit både klasskamrater och skolkamrater från enspråkiga klasser. Mina iakttagelser bekräftar allt vad forskningen säger: de eleverna blev trygga och duktiga på svenska språket och kunskapsmässigt i stort.

Ett annat exempel jag hostade ur mig men inte ville spinna vidare på i intervjun var när Ebba Witt-Brattström för några år sedan satte igång en debatt när hon under ett panelsamtal på en högskola på temat hemspråksundervisning, kläckte ur sig att hemspråksundervisningen ledde till att ”barnen bara lär sig blattesvenska som duger till att sälja bananer på Rinkeby torg”. En anekdot från det debattdrev som sprang ur hennes kommentar, är att Gringo som jag då drev, hade tagit ställning i frågan delvis genom att prata om det som dittills kallats för ”Rinkebysvenska” som en dialekt som vi namngav ”Miljonsvenska” utifrån att den härrör från och talas i miljonprogram generellt, och det var ett inkluderande och positivt – rikt – ord. Debatten, som fördes i DN Kultur, hade vinjetten ”Blattesvenskan” under den dryga månad den pågick.

Ibland är det stora grepp journalister tar, ibland är det i det lilla de sätter standarden för vad som är rätt.