budskapet i Blekingeläns tidning kan tolkas som om både finska och polska barn deltar i modersmålsundervisningen i Olofström. Senast igår har jag valt att i en intervju med journalisten från samma tidning kommentera tidningsuppgifterna.

Tjänsten i polska har man minskat till 50% vilket innebär att endast ett fåtal av de barn som är berättigade och har anmält sig till modersmålsundervisningen deltar i den. Majoriteten väntar och kommer inte att kunna jobba med sitt modersmål i och med att tiden räcker i princip bara för stödundervisningen på polska för ett antal nykomna polska barn i kommunen.

Olofströms kommun uppfyller varken kravet att anordna modersmålsundervisning eller ge barn stöd på modersmålet. Dessa barns skolgång kan inte betraktas som likvärdig. Dessa barns kunskaper och andra kompetenser tar man inte vara på, inte det minsta. Dessa barns chanser att utvecklas språk- eller/och kunskapsmässibt har minimerats. Deras självförtroende stärks inte heller. Och vi pratar om att ansvarige jobbar för att förbättra situationen för dessa barn.

Här pratar vi om en språkgrupp där en behörig och erfaren lärare finns att tillgå. Alla de andra grupper undervisar vi på ett främmande språk. Vilka redskap har dessa barn att inhämta kunskaper med? Vilket stöd får de av oss pedagoger? Vilka är deras chanser att rätt välja framtida utbildningar och yrken???