I södra Stockholm där jag bor med Julian och Mateo bor det mycket spanskspråkiga, som framförallt har rötter i Chile men också andra sydamerikanska länder. Ett gäng spanskättlingar med, men vi är definitivt i minoritet bland områdets ”hispanics”. Det är som jag skrivit någon gång tidigare lite förvirrande ibland eftersom skillnaden i de olika språken i olika spanska länder inte bara är dialektal utan också väldigt skiljd i vokabulär.

En grej som jag hört många dividera kring är att det blir exkluderande mot omgivningen att prata ett språk som bara en själv och sitt eller sina barn förstår. Själv är det en sån grej som inte kunde röra mig mindre i relation till folk jag inte känner, mina ungar och att de är trygga med hur vi kommunicerar går före eventuella sociala hjulkäppar.

Nu har jag gjort ordlista till Julian och Mateos dagisfröknar efter Hediyes tips – grymt, tack!

Det är kul att se vilket intresse det finns för flerspråkig.se hittills, på lite mindre än en vecka. Vi har mycket besök och får en del uppmärksamhet i medier och vi hoppas att vi kanske kan snurra igång ett samtal om flerspråkigheten i Sverige.

Som jag nämnde i artikeln i medievärlden så föds ju faktiskt bilden av flerspråkiga och flerspråkighet och därmed oss och våra barn, av vad medierna bestämmer sig för att komma ut med eller inte.

Sverige har idag drygt 1.100.000 invånare som invandrat, och dessa har fått nästa en miljon barn – 950.000 stycken. Rätt bra jobbat! Flerspråkig.se har just de sistnämnda, barnen, som en viktig grupp vi vill kommunicera med.

Det här med att vara sen med språket är alltid en jävla grej.

En kompis som var hemma och käkade middag igår med sin femmånadersbebis frågade när vi började snacka flerspråkighet: ”Vadå, vad måste jag göra mer än att prata kurdiska med honom?” Det var en bra fråga som fick mig att fundera på om vi kanske gör det svårare än det är? Jag svarade i alla fall att det kommer många svårigheter, men att det var lite svårt att förklara snabbt.

Igår skrev jag om språket nästa generation i familjen Rojas använder. Det är rätt olika hur de kommunicerar sinsemellan, det finns de som bara pratar svenska men förstår mycket spanska, de som förstår väldigt lite, de som pratar lite, de som pratar mycket.

Igår hade jag en heldag med mina småttingar Julian och Mateo och min systers (tillika flerspråkig-bloggaren) Helenas son Leonardo och hade fantastiskt mysigt. Julian och Mateo är två år och Leonardo sex och kusinerna är mycket kära i varandra.
 
Jag kom på mig med att ljuga för stackars Leonardo redan när vi gick och hämtade J och M på dagis, och han tilltalade dem på svenska:

Ända sedan igår har jag blivit galen på att jag inte kommit på hur man säger ekollon på spanska.

Denna långfredagskväll har jag äran att presentera nästa bloggare ombord!